Ibland måste jag nypa mig i armen

Sitter på min FANTASTISKA veranda och bara förundras över livet. Titta vad jag vaknar upp till i morgon! Så här ska man ha det när det är som sämst!

Foto © Marianne Myrberg - vy från sängen

Idag fick jag min första lilla provsmakning på  ”Tonga-time”. Då jag inte fått några fysiska biljetter eller dyligt  för flyg och andra aktiviteter jag bokat här så är det ibland lite svårt med tiderna. Pratade med hotellreceptionisten senast igår som ringde och bekräftade att taxin skulle hämta mig kl 06. Hon kunde inte göra mer då det inte var en agent dom samarbetade med. Oh well. Vaknade väldigt tidigt då jag inte kunde sova (04.30). Tänkte bara på att jag ska simma med valar i morgon. Så jag gick upp och duschade och packade väskan. Fick en konstig känsla av att det nog inte riktigt stämde med tiderna. Man ska lita på sin magkänsla. Kl 05.40 går jag ut och kikar. Utanför står taxin och har väntat sen kl 05. Ricky min underbara chaufför kunde inte kontakta mig då receptionen naturligtvis var stängd så tidig. Med lite nervös känsla for vi iväg i mörkret med immiga rutor då Ricky suttit i bilen i 40 min och väntat. Tar normalt ca 40 min till flygplatsen från hotellet och när vi åkt i ca 10 min frågar jag Ricky lite försiktigt  om han tror att vi hinner.-”Yes of course. No worries. I will get you there” Så torkar han av imman på insidan av rutan och ökade hastigheten från 50 till 70 km/h. Kan tyckas oväsentligt men på jordvägar i mörkret undvikandes grisar, hundar och människor på väg hem från kyrkan (ja dom går verkligen i kyrkan ordentligt på söndagar) så kändes det  betryggande att vi nog höll maxfart trots allt. Mer kunde vi ju inte göra. Så vi pratade på om vad som hänt sen vi sågs i lördags.

Väl framme på flygplatsen (efter att jag fick hjälpa Ricky öppna bagageluckan då han måste hålla in knappen inne i bilen samtidigt som man öppnar manuellt)  var det ganska tomt. Lokalen var kanske runt ca 100kvm totalt. Där inne sitter tre män och ser lite frånvarande ut. När jag kommer fram med min väska säger dom att det är för tidigt och att jag får sätta mig och vänta. Ok...? Jag måste då fråga om det är rätt flyg. Naturligtvis, men planet är försenat och  kommer inte gå förrän ca 08.30. Såklart. No worries *skratt* Bara sätta sig och vänta. Nu börjar det droppa in människor. Jag hamnar bredvid ett härligt Mor-dotter par från Nya Zeeland. Jane och Sophie. Vi pratade länge om allt mellan himmel och jord. Dom tyckte jag är otroligt modig som reser själv.  Bytte kontaktuppgifter så vi kan höras om jag och Jurgen åker till NZ eller nästa gång dom är i Europa.

Incheckningen börjar och vi ställer oss i kö. Blir min tur. Så kommer då frågan  –”Har du biljett?” Var ju bara att svara nej på den men att det skulle vara bokat. Efter noga genomgång av alla papper så fick jag så mitt handskrivna boarding card!

Foto © Marianne Myrberg

Foto © Marianne Myrberg-Jane och Sophie

Flygresan gick bra och planet var mycket större än jag först trott. Visade sig vara en gåva från Kinesiska regeringen. Varför fick jag dock aldrig svar på.

Foto © Marianne Myrberg

Blev hämtad på flygplatsen tillsammans med en eftersläntrande ensam äkta man. Frun kom i fredags men omständigheter, som jag aldrig riktigt fick klart för mig, skedde hur som så att han missade planet. Han var inte jätteimponerad av ”Tonga time”. Hade blivit ganska dyrt och han missade valsimningen som hans fru var på idag. Fanns inga platser resten av veckan då allt var fullbokat så han skulle dyka istället. Jag tackade universum för att jag han med planet för det hade bara varit för mycket om jag missat valarna. Måtte dom vara där i morgon och please låt dom vilja hälsa på mig!

Doris kom iallafall och hälsade idag när jag tog en snorklingsrunda här utanför vid stranden. Hon hälsar.

Nu är solen på väg ner och jag ska gå och se vad det serveras i restaurangen.Är inte så stort här så man får säga till i förväg om man ska äta middag. Tänkte gå ut på piren och sätta mig och njuta av det vackra.

Tack för kommentarerna på bloggen och facebook. Är jättekul att läsa! Och roligt att höra att någon faktiskt läser det jag skriver.

Foto © Marianne Myrberg

Foto © Marianne Myrberg

Foto © Marianne Myrberg

Foto © Marianne Myrberg

Foto © Marianne Myrberg

Foto © Marianne Myrberg

Foto © Marianne Myrberg - Utsikten från min altan

Foto © Marianne Myrberg - Avslutar med den obligatoriska fotbilden från min hängmatta

Ha det gott nu och håll tummarna för mig i morgon. Funderar på om jag ska ta en bild före och en bild efter valsimmet. Ser man annorlunda ut när man får uppleva något man drömt om sedan man var liten?