När drömmar går i uppfyllelse.

Vet inte om ord kan beskriva gårdagen. Den glömmer jag aldrig. Den var fantastisk på så många vis!

Blev hämtad kl 07 av Beluga Divers. Våran skipper Moa var exceptionell, inte bara att hon är Tongansk kvinna utan att hon hållit till på vattnet i många år. Av religiösa skäl så simmar normalt bara männen.

Dagen innan hade dom fått leta i 7 timmar innan dom stötte på valar. För oss tog det ca 50 min. Då började val och människa leken. Vi han precis ner i vattnet så försvann dom. Det är inte en barnlek att hänga med guiderna när dom drar iväg. På tredje försöket fick jag se min första val. En kalv som kom upp till ytan för luft med Mamma och en manlig kompanjon nere i djupet under. 

På andra försöket lyckades jag ta en videosnutt. Internetuppkopplingen är för långsamt här för att ladda upp den men kanske kan göra det senare. Återigen ett ganska kort möte där dom sakta glider iväg. Men hanen rullar ett varv. Jag fullkomligt älskar deras undersida. Är bara så vacker!!

Vi simmar till båten igen och följer efter valarna. Dom rör sig snabbt fast det ser så graciöst och enkelt ut. Nu får vi leta lite. Guiderna bestämmer sig för att släppa av oss lite snett framför det som ser ut att vara valarnas planerade väg. Mika, guiden tog mig i handen och simmade som en tok. Bara göra sig så strömlinjeformad det bara går och hänga med. Vi hinner precis fram när dom sakta kommer fram ur det blåa djupet. Bara glider förbi och jag får mitt magiska ögonblick. Ögonkontakt med en knölval på nära håll. Allt var bara tyst och blått och även om det säkert bara rör sig om 20 sekunder så var det allt jag kunde önska mig. Tiden stog still för en sekund och jag mötte dessa vackra, graciösa och snälla giganter för ett ögonblick. Jag var så rörd. Solen strålade ner genom vattnet och dom syntes så klart. Teckningarna och den karakteristiska hakan. Det var ett magiskt ögonblick. Så magiskt att jag glömde filma. Men jag njöt, som jag njöt. Mika log och kramade min hand efteråt men jag var bara tyst. 

När vi kom upp i båten var jag så rörd. Alla pratade glatt tills dom insåg att jag var alldeles tårögd. Alla blev lite tysta och sen blev det kramkalas. Kändes väldigt speciellt. Tänk att jag fick mitt ögonblick som jag drömt så länge om. 

Vi åker vidare igen och nu har valarna vant sig vid motorljudet och bestämt sig för att vi nog var ganska ok. Kanske hjälpte det med ögonkontakten. Vi stannar och guiden simmar ut och tittar. Signalerar att vi ska komma. Och där är dom. Så nöjda. Hanen och honan svävar och lägger sig nos mot nos.Ungen kommer upp till ytan då och då och då för luft. Går ner och diar. Vad ska jag säga. 29 magiska minuter får jag ligga där i vattnet och bara njuta (hade dykdatorn på mig). 

Foto © Marianne Myrberg

Foto © Marianne Myrberg

Foto © Marianne Myrberg- Kalven

Foto © Marianne Myrberg

Foto © Marianne Myrberg

Tillslut fick vi ge oss av.Valarna stannade. Var helt fantastiskt. Vet inte hur många valar vi såg längs vägen men säkert 20-25 st. Det var inte så vanligt.Förra året var det tydligen väldigt litet antal valar så då var det varit svårt att få se dom. Dom är otroligt vackra när dom hoppar upp ur vattnet. Tack alla himlen och universums makter för att jag fick uppleva detta magiska. Ord går inte att beskriva hur det känns att se dom på så nära håll. Superlativen kan bli många men det var väldigt, väldigt, väldigt speciellt.

Några bilder ovan vattnet.

Foto © Marianne Myrberg

Foto © Marianne Myrberg

Efter vårt sista långa stopp får jag erkänna att jag var ganska slut. Det bestämdes att vi skulle åka in till en lagun och äta sen lunch. Klockan var runt kl 14. Väl där var snorklingen jättefin.

Foto © Marianne Myrberg

  Vi samlades och åkte vidare. Nu kom vi till några grottor man kunde fridyka in till. Nej tack sa jag. Jo då sa min nyvunna vän Masa från Japan. Kan du bara dyka under båten är det inga problem. Eh.... tror inte det... Men jag blev lovad att det inte skulle vara så farligt och att det absolut var värt det.

Guiden Mika lovade följa med och han var med mig på alla dykningarna. Det var riktigt läskigt men otroligt härlig känsla av att ha klarat av det. Grottan var nästan helt mörk med bara ljus från öppningen under vattnet. När dyningarna slog på utsidan bildades en ånga där inne. Är otroligt glad att jag inte missade det.

Foto © Marianne Myrberg- Masa, ni skulle se hur fantastiskt han är i vattnet.

Foto © Marianne Myrberg

Foto © Marianne Myrberg

Foto © Marianne Myrberg -Jag och Mika på väg ut igen  Fotagraferat av Masa

Vi åkte vidare igen till en ny grotta. Här dyker Mika ner i hålet som Mika och Masa fick övertala mig en stund för att försöka mig på. " -Jo kom igen. Lovar den är mycket enklare än den förra". Vilket den också var men det vet man ju inte förrän efteråt. Denna hade hål i grottaket och var mycket vacker.

Foto © Marianne Myrberg - Masa dyker in före mig i en av grottorna

Foto © Marianne Myrberg

Foto © Marianne Myrberg

Foto © Marianne Myrberg

Foto © Marianne Myrberg

Foto © Marianne Myrberg

Mika fridök med mig och vi var nere på 11 m djup (hade dykdatorn på mig). Helt otroligt. Det kändes bara bättre och bättre. Och så vackert! Vilken dag!

Foto © Marianne Myrberg - Jag och Mika på väg ut genom en av de smala öppningarna. Och ja det är skitläskigt! Fotograferat av Masa.

Foto © Marianne Myrberg - Mika på väg till båten

Foto © Marianne Myrberg - Bild på Tongan Beach Resort från vattnet. Snyggt gjort och man kan inte se husen från vattnet trots att dom bara är 20 meter 
in.

Foto © Marianne Myrberg - Hela ligan som förgyllde min dag!

Vad kan jag säga annat än att dagen var unik och att jag känner mig så lycklig!!